För ungefär tolv år sedan gav jag ut ett fanzine med min kompis. Vi döpte det till 1981, kallade oss världens sista pappersfanzine och skrev om holländsk discoelectro, obskyra isländska artister och Hjulben & Gråben. Det fina med namnet, tyckte vi då, var att årtalet kunde betyda så mycket olika saker beroende på tillfälle. Ena dagen stod titeln för året då Bob Marley gick bort, andra dagen året då REO Speedwagon släppte mästerverket Keep on loving you.
I samma veva som vi gjorde fanzinet släppte Jay-Z The Blueprint, som än idag är ett av tidernas bästa hiphopalbum – med det episka och svart-musikhistoria-sammanfattande spåret Heart of the city (Ain’t no love). Jag älskar fortfarande den där låten och jag älskar minst lika mycket låten som den samplar: Bobby Blands Ain’t no love in the heart of the city. Jay-Z fick mig att upptäcka Bobby Bland och bara för det är jag evigt tacksam.
Av den anledningen är det med uppriktig sorg i hjärtat jag läser att den magnifika soulrösten dog igår vid en ålder av 83 år. I dödsrunan läser jag vidare att Bland var invald i The Rock and Roll Hall of Fame sedan 1992 men att han redan 1981 valdes in i The Blues Hall of Fame.
Därför är det idag just precis det som mitt fanzines titel syftar på.
Ha det bra i himlen Bobby, och tack för den fina musiken.
* * *
http://www.youtube.com/watch?v=BMAJrREHQw4
http://www.youtube.com/watch?v=QePjIIBI-sI
Bonusbit: Bobby Bland – Call on me
2013-06-24 17:32:33, 2013-06-24 15:32:33