Helt vanliga människor som jag mött

Jocke står på bussen från Slussen upp mot Åsögatan. Jag står bredvid honom och hans tjej i det dragspelsliknande mittpartiet.

Han är mullig, eller om vi ska vara ärliga med varandra så är han faktiskt ganska överviktig. Men det ser inte ut som att han bryr sig så mycket om den saken. Han bär en axelremsväska i brunt skinn. Remmen går diagonalt över kroppen och gör att konturerna av hans vänstra bröst syns tydligt genom tröjan, som är kabelstickad och grön.

Tjockast av allt är ändå hans hår. Det är sådär kraftigt att han nog inte kan ha någon riktig frisyr, för om det blir för långt går det inte att kontrollera. Framtill är det lite ostyrigt och i nacken är det som en hjälm av hår.

I handen håller han en take away-kaffe och när han tar en klunk ser jag, förutom den förväntade snusbulan under läppen, att han har en ring i näsan. I mittersta näsväggen, som en tjur. Ringen passar inte alls in i den bild jag snabbt skapat mig av honom: en ordentlig person som inte bryr sig nämnvärt om sitt utseende. Men nu sitter den där och eftersom vi är framme vid Åsögatan där Jocke går av (han har tygsneakers som är så inåttrampade att han går till hälften på tyget som från början var skons insida) så lär vi aldrig få veta historien bakom näsringen.,
2012-05-03 17:36:30, 2012-05-03 15:36:30

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *