Åtta spelningar som du inte får missa på Way Out West – och en spellista

I morgon börjar Way Out West och med anledning av det bjussar jag på ett knippe tips och en spellista att peppa med. Har försökt att tipsa lite vid sidan av de uppenbara jättebokningarna, men självklart vill inte jag heller missa Håkan Hellström, Neil Young eller The Knife. Om vi ses där så säg hej till mig!


1. Omar Souleyman

Världsmusik kallades det när jag var yngre, allt det som inte kom från Liverpool och som mest verkade uppskattas av bildlärare som bar halsband i trä och gick barfota i klassrummet. Det var ett tag sedan. Nu vet vi att den musikstil som Omar Souleyman oftast håller sig till heter dabke och är syriansk folkmusik. Fast vi har visst inte kommit längre än att han nekades visum och fick ställa in på Stockholm Music & Arts. Så när han nu får ställa sig på scenen i Göteborg istället är det väl vår plikt som medmänniskor att gå dit. Pepplyssna på den svängiga remixen av Björks Crystalline – om om Diplo var född i Aleppo och tuggade khat istället för att röka gräs, eller något i den stilen.

2. DJ Rashad & DJ Spinn

När det gäller ghetto/booty bass är det ofta så att de bästa instrumentalerna har de mest obscena texterna. När jag själv spelar skivor blir jag nästan generad ibland för textrader som ”you know I cum quick, help you redecorate your wall” och dylikt, även om det är klassisk överdrivrap. Lyssna på DJ Rashads Lick on the dick så förstår du vad jag menar. *rodnar*

I alla fall, dessa gubbars framträdande på Redbull-scenen lär bli smutsigt och svettigt – alltså ses vi där!


3. Koreless

Koreless är typ 11 år gammal och sysslar med någon jäkla dubstep-electronica-2-step-ambient-datamusik, fast utan att låta så trist som den beskrivningen gör. Musiken är stämningsfull och väldigt mysig. Djupare än djup förstås, och vacker på ett optimalt sätt för att ljudsätta minuterna då morgonens solstrålar letar sig fram mellan husen på Östra Hamngatan.

4. Public Enemy

Ni ungdomar får väl googla Public Enemy och hitta fram till artiklar som skrevs i ett gammal magasin som hette Pop, men det blir kul, testa! Lyssnade ikapp lite när jag skulle skriva detta och slogs av hur mycket tiden ändå sprungit ifrån dem. De var ju stenhårda, farliga och revolutionära, med kikarsiktelogga och beats tunga som en marscherande soldatkänga. Nu lät de ju för fasen som Just D – svängigt och bra, visst – men inte precis ljudet av en regering som störtas. Nåväl, se dem ska man ju göra. Bonuslåt i spellistan: urhärliga I don’t know what this world is coming to som är en av många samplingar i Rebel without a pause (älskar titeln).


5. Giorgio Moroder

Har du hört den om exilitalienaren som blev legendarisk discogudfader i Tyskland och 35 år senare fick en karriärreboot av två robotar? Bonusinfo: När Moroder producerade den fina electroballaden som jag har med på spellistan tillsammans med Human Leagues Phil Oakey så spelade de först in en uppvärmningstagning innan de skulle sätta sången på riktigt. Men till slut blev det ändå fultagningen i slutresultatet eftersom enligt Moroder är ”the first take always the best”.

BUBBLARE:

6. Angel Haze

Plötsligt visade sig den tuffa tjejen längst bak i klassrummet, hon vi alla var rädda för, vara en stenhård och underbar rappare.

7. Maya Jane Coles

Svalheten personifierad i deephouseburgaren Nowhere – men här är vi lite för coola för att använda uttryck som klubbdrottning och discodiva.

8. Kendrick Lamar

Som om Warren G:s lillebror ligger nedrökt i baksätet på en pimpad Cadillac och droppar rhymes för att imponera på de äldre killarna.

* * *

LYSSNA PÅ MIN WOW-PLAYLIST NU!

,
2013-08-07 17:33:04, 2013-08-07 15:33:04

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *