Om ni är två som fixar middag och delar upp det lite.
Så att den ena tar ansvar för själva maten, steker och kokar och ordnar med salladen och sådär. Fräser lök, kryddar och den biten.
Och den andra får det rätt mycket enklare uppdraget att styra med efterätten. En basic efterrätt: vattenmelon i lagom stora bitar. Färdigt.
Och den personen kanske inte är världsbäst på att laga mat och dessutom är lite, lite lat – så att han tar genvägen att inte diska bort salladsbitarna från skärbrädan utan istället smartar till det genom att vända på den istället.
Och, visst, helt struntar i att diska kniven. Han kanske inte tänker på det riktigt.
Då hjälper det tydligen inte alls att han ångrar sig jättemycket när alla melonbitar har tydlig smak av löken och vitlöken som kniven hackade innan.
Fast då är det himlans tur att han bara skar upp halva melonen först!
För då finns det lika mycket kvar, lika mycket obesudlad melon.
Så då diskar han kniven extra noga och gör om gör rätt, skär extra fina bitar. Nu så.
Om det då skulle visa sig att de nya melonbitarna smakar ännu mera lök. För att det inte var kniven som lökade ner melonen, utan baksidan på skärbrädan, eftersom den andra redan hade kört vända-istället-för-att-diska-tricket.
Då kan det väl inte vara BARA han efterrättskillens fel ändå?
Eller?
Och förresten var jag inte så sugen på melon.,
2014-04-16 17:45:46, 2014-04-16 15:45:46