Jag befinner mig i Milano för att närvara vid 50-årsfirandet av Pirellikalendern. Bor på lyxiga Hotel Principe di Savoia och njuter av överdådet. Ska ta hissen ner från sjätte våningen där mitt rum ligger.
Hissen kommer, två personer står i den när jag kliver in. Vi åker vidare ner och den stannar på fjärde våningen.
Ett par tre män står och väntar, de kommer inte få plats allesammans.
”Nevermind, we’ll wait”, hör jag hur en av männen bakom säger, på klockren amerikanska, samtidigt som mannen längst fram väljer att åka med oss i hissen.
När han går in upptäcker jag att jag känner han som står bakom. Vad otippat med ett bekant ansikte i Milano! Jag lyfter reflexmässigt handen och hälsar med en vinkning, samtidigt som jag högt och tydligt säger ”tjaa!”.
…till Kevin Spacey.
Jag vinkar och säger ”tjaa!” till Kevin Spacey, från en hiss i Milano.
Och som om det vore en vanlig in-i-kameran-scen från House of Cards tittar han mig rakt in i ögonen, nickar en snabb hälsning tillbaka och säger ”hey”.
Varpå hissdörren går igen, som en ridå.
Magiskt.
Och in the name of motiverade överdrifter låtsas vi att jag sedan sakta haltar ut från hotellet, för att strax därpå börja gå normalt en bit på gatan innan jag hoppar in i en väntande bil – never to be seen again!,
2013-11-26 18:01:41, 2013-11-26 17:01:41