Jag har ju varit frånvarande här, det är inget vi behöver orda om och jag orkar inte riktigt dra det för er nu. Men den senaste tiden har varit jobbig för mig och jag har fått bevisat att livet just inte bryr sig så värst mycket om hur du själv tänker dig framtiden.
Åkte och hälsade på mina föräldrar i helgen i min uppväxtstad Kalmar. Träffade en gammal vän på lördagskvällen, vi satt på en pub och drack och terapipratade, stämningen var kanske inte den mest uppsluppna.
Plötsligt dök det upp två killar, 20-nånting, som kom fram till mig.
”Hej, vi ville bara komma fram och säga hej. För det är väl du som är Café-Johan?” frågade de och jag erkände, något överraskad, att det är jag ju.
”Vi tycker du är grym och vill bara tacka för en bra tidning och blogg. Kör på!” sa de och tog mig i hand. Sedan gick de sin väg.
Kvar satt jag, överrumplad, glad och väldigt väldigt tacksam.
Killar, ni kunde ju inte veta vilken fantastisk tajming det var när ni bestämde er för att komma fram, men alldeles oavsett: det gjorde mig gott. Tack så mycket!
Nu kör vi.,
2014-01-13 16:40:04, 2014-01-13 15:40:04