Förutom att Jonas Crambys beskrivning av mig är den finaste jag läst, tänkte jag förklara det här Riche-uttalet som han nämner. När jag flyttade till Stockholm i början av millenniet sa jag alltså [Rische] på mysig småländska. Det tog väl två veckor innan jag satt där hemma i det lilla rummet jag hyrde vid Kungsholms torg och lovade mig själv att aldrig aldrig säga fel igen. ”Fan fan fan, jag är så pinsam! Fan!” (Slår sig i pannan.)
Typ så.
När jag sedan började skriva en serie inlägg under parollen ”Lantlighetstips” på en annan blogg i en annan tid kunde det se ut så här:
”Lantlighetstips # 1
När man flyttar till exempelvis Stockholm från exempelvis Borås är det viktigt att så snart som möjligt bli hipp. (Alternativt börja jobba på Solo). Många tror att det bara handlar om att byta dialekt så fort som det går, men inget kunde vara mer fel. Vis av erfarenhet ska jag från och med nu dela med mig av min kunskap på området. Så till lektion ett: Riche uttalas långt fram på tungan, inte långt bak. Tänk Virtanen – inte Lagrell.”
Hur det mer var när jag flyttade till Stockholm och försökte komma in på – och uttala – Riche, kan jag berätta någon annan gång.,
2012-02-17 12:09:47, 2012-02-17 11:09:47