Såhär skrev Jonas Cramby om mig med anledning av att jag vill ha honom som mentor. Tror ni att jag inte har kommenterat detta tidigare eftersom jag…
(a) är en dryg jävel som tycker att det är självklart att folk ser på mig såhär och inte orkar snacka så mycket om det. Eller…
(b) är så mållös och förstummad över de många olika komplimangerna – världens gulligaste, begåvad, klär sig typ snyggast i Stockholm, till och med nackdelen att jag skulle vara framgångsrik är ju en komplimang och så särskilt framgångsrik är jag verkligen inte – att jag inte riktigt kan förhålla mig till dem och än mindre skriva något om dem.
Vad säger ni, a eller b?
Tills vidare tänker jag bara avvakta och se vad som som sägs om de ytterligare kandidaterna. Vill gärna gå hela vägen men tror att det är smart att hålla sig lite kall nu, inte verka för på. Göra som jag gjorde på högstadiediscona alltså, stå i ett hörn och verka svåråtkomlig och röka cigg. (Jag rökte givetvis inte eftersom jag var alldeles för snäll och välartad men låt mig minnas det så nu).,
2011-09-29 17:41:03, 2011-09-29 15:41:03