Jag ställde klockan på 04:55, 04:56 och 04:57, eftersom jag skulle till London och min taxi skulle plocka upp mig kvart över fem på morgonen. Trött.
Taxiresan gick bra även om det var snöigt, jag blundade mest och sov lite. Framme på Arlanda strax efter sex. Checkade in, inga konstigheter, ombord runt sju, tid för avfärd 07:15.
Då kommer det första meddelandet från piloten: ”På grund av snöstormen kan vi inte ställa i ordning startbanan tillräckligt för att kunna lyfta. Vi provar med jämna mellanrum, jag återkommer.”
Jag lägger upp en bild på min instagram och börjar chatta med kompisar och läsare. Tiden går. Det är ingen panik för min del, det event jag ska på i London är inte förrän på kvällen och innan dess vill jag bara hinna förbi Supreme-butiken.
Nya meddelanden, ingen ny information. Tiden går. En del resenärer går av planet, ger upp. Jag instagramchattar vidare.
Efter två tre timmar smyger sig tankarna på: Snart hinner jag inte gå på stan alls, bara direkt till eventet. Det blir inte bättre ute.
Bestämmer med mig själv att om en timme får det vara nog.
Mitt flitiga instagrammande har sugit musten ur iPhonebatteriet, 5% kvarstår och det tickar ner oroväckande snabbt.
Inget annat händer så timmen senare, halv tolv är klockan nu, går jag fram till cockpit och säger att jag måste hoppa av. Det är snart ingen idé för mig att åka.
– Jaha, för jag fick precis nu klartecken att starta, säger piloten. Vi stänger nu och ska bara isa av vingarna så kan vi lyfta om en kvart.
Dåså, klart jag ska med. Går och sätter mig. Skickar två sms innan mobilen dör. Kul det ska bli med en halvdag i London ändå, hinner jag tänka.
När det smäller till dovt och hela planet skakar.
Tydligen har avisningsbilen lyckats med konststycket att köra rakt in i ena vingen – och fastnat där. Som man säger: Ridå.
Det tar femton minuter och tre tekniker innan piloten inte helt muntert konstaterar att det här planet, det flyger ingenstans idag. Och inte nog med det, hela situationen måste fotograferas och dokumenteras innan vi kan gå av. Bara att vänta trettio minuter till.
Åtta trista timmar efter att jag lämnat hemmet befinner jag mig alltså återigen i en taxi – ingenting har hänt. Det blev inget London denna gång.
Åker hem.
Jobbar hemma några timmar.
Somnar vid sextiden.
Så jetlaggad.,
2012-12-06 13:53:20, 2012-12-06 12:53:20