Det diskuteras vid denna tid överallt om det är okej för män att bära shorts i stan, en diskussion som jag tycker skjuter bredvid målet (på ett sätt som… landslagsliknelse in här). Alla är nämligen hyfsat överens och inget nytt har sagts de senaste åren, även om en del gör sitt bästa för att hitta ett litet avvikande sätt att repetera vad som redan konstaterats. De flesta bär inte upp det, men de som gör det ser fantastiska ut. Fina shorts ja, fula shorts nej osv.
Vad som verkligen borde vara uppe för debatt är de långa shortsen, clamdiggerserna, trekvartsbyxorna, ung-grillpappa-brallan, kalla dem vad ni vill. I evig tid bespottade och hånade som något bara för Ullaredsmän, lantisgrabbar och allmänna flipflopbärande dudes som inte fattar någonting och heller inte bryr sig. Gott så.
Och så lanserar Daiki Suzuki sin sista Engineered Garments-kollektion som (i vanlig ordning) kan väntas få stort genomslag i modevärlden framöver och den innehåller en Type 1 knicker. Fast han kan kalla den vad som helst, ni ser ju vad det är på bilden. Trekvartsbyxa. Från Engineered Garments. Det går inte att bortförklara med diffusa arméreferenser. Det går inte att stoppa huvudet i sanden. Vi måste ta den här diskussionen. Vi som anser oss intresserade av det progressiva måste ta vårt ansvar och försöka se på denna bralla så objektivt det går.
Är den en naturlig del av svennefieringen av medvetna män? Kommer hipsters gå i detta snart? Kommer byxan omvärderas eller kommer snarare Engineered Garments omvärderas? Passar detta in i grabsterteorierna som en bred journalistkår ställt sig bakom? Kommer trekvartsbyxan gå modevärlden förbi denna säsong och sedan glömmas bort eller kommer den tillbaka starkare som en naturlig fortsättning på de allt kortare byxorna?
Vi kanske inte kommer gilla svaren, men det är vår plikt att ställa frågorna. Trekvartsbyxan, kan det vara något?,
2011-05-31 10:15:58, 2011-05-31 08:15:58