Att säga saker inne i huvudet

Man på Vasastansfik: Kan jag plocka undan det här, smakade allt bra?

Jag (inne i huvudet): Alltså när jag beställer en lasagne på ett fik så förväntar jag mig verkligen inte en riktig lasagne. Jag förväntar mig inte att det ska vara överraskande gott. Jag vill bara bli mätt utan problem, det är ett safe bet. Jag är fullt införstådd med att ni köpt ett gäng halvfabrikat från den centrala fiklasagneleverantören och att er definition av matlagning är att blåsa på i micron, sleva upp lite majs och lägga på ett basilikablad. Det är inte det. Vad jag inte förstår är hur ni kan ta den här standardiserade pastahögen som med maskinell precision borde hålla exakt den förväntade tristmenokej-nivån, och faktiskt försämra det lilla helvetet så till den grad att det smakar INGENTING. Vadå, det smakar bara pasta och bechamel gjord på papper, tänker du. Nej, inte ens det, det smakar som att tugga på smaklös unkenhet. Det smakar lätt av mjöl och mjölkersättning med lite tuggmotstånd. Så nej, det smakade inte bra någonstans, men plocka undan du för här behövs det kaffe.

Jag (på riktigt, utanför huvudet): Jadå, tack!

Och vad gör jag sen? Jo min dumma jävla idiot, DÅ LER JAG! Ett litet men trevligt leende som signalerar att allt är bra och att lasagnen minsann smakade så bra så. Det får bli ett slag i magen på mig själv som straff.

,
2010-08-31 14:51:47, 2010-08-31 12:51:47

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *