10 bästa köpen just nu, för den som har jättemycket pengar

Hej bloggis! Här kommer tio produkter som jag själv skulle köpa i ett huj om jag hade varit rik. Men jag fyller ju år om en månad i och för sig, undrar om jag hinner bli rik tills dess. I alla fall, 10 grymma grejor i förvirrad-mental-patient-eller-knasig-kille-eller-dagisbarn-det-är-svårt-att-se-skillnad-kategorin.

Håll till godo!

eytys-doja-leather-black-1_2

Mördarsnygga modellen Doja från sköna gänget på Eytys. Heja Sverige! 1 795 spänn.

7e28UUOU5Lk

Känn dig som loosa snubben Spicoli i Fast Times At Ridgemont High i de här shortsen från Supreme. Typ 1300 pistoler!

 

medicom-toy-x-undercover-gilapple-golden-534503-golden

Förgyll din hylla i dubbel bemärkelse med den här snygga (och japanska, där kom det) äpple-lampan från Medicom x Undercover. 1 999 riksdaler, som hittat!

 

flat_14_11

De tuffaste tuffingarna kör förstås bara den här långskjortan och inget annat – luftigt! – men man måste ju inte. Comme des Garçons, 3 150 kr.

07-05-2016_sophnet_colourtypotee_white_amc_1

Sophnet, ett japanskt (nähä?) märke som jag tycker väldigt mycket om, har gjort den här supersomriga t-shirten. Passar till allt ju! 800 pickadoller!

 

 

 

03-03-2016_sophnet_buttondownoxfordshirt_sax_hh_1

Plus att de gjort den här cleana oxfordskjortan, grabbarna och tjejerna på Sophnet, man ba: VA!? Perfekt när du ska vara i ett sammanhang där alla andra har vanliga blå oxfordskjortor och du vill mindfucka alla total. Jahaha, du har också en HELT vanlig blå oxfordskjorta på dig, jahaaaaaja. Nej för ser du den här skorpionen eller? JUST DET! *nöjt flin* Den kostar två tuss!

shoes_001_18

Och så Undercover igen. Vad säger man om dessa skor egentligen? För coola? Ja, så säger man nog. Fullständiga tokcravings på dem har jag i alla fall. Kostar dock 4 150 bananer.

flat_7_1

Hoppla Undercover! Det här är ju en t-shirt för ett dagisbarn! En hyperaktiv sexåring som springer omkring och kliar sig i rumpan och äter ostmackor. Och jag älskar den! Sommarens knasigaste köp tror jag, inte bara för att den kostar 5 550 penningar, host host.

denim-by-vanquish-fragment-rubber-icon-coaster-vfa048-black

Jag garanterar inte att dina drinkar blir godare om du ställer ner dem på en sån här coaster från Fragment – men jag tror verkligen det. Lite av ett kap också enligt min åsikt, 549 pesetas.

3976_905414516f-ourlegacy_syndrome-1477-rtail-big

Och så givetvis pyjamasbyxor för verkligheten från Our Legacy – heja Sverige igen! Blir dina för 2 000… nu kommer jag inte på fler peng-synonymer. Seså, iväg och spendera nu!

Skön kille beställer en sallad

Hans chinos är så tajta att könsdelarna är på väg att spränga sig fria. Han han en krispig linneskjorta. Oerhört krispig. Oerhört uppknäppt.

Han sätter sina pilotbrillor i det bakåtslickade håret och fyrar av ett oerhört framgångsrikt framgångsleende och säger inte helt ödmjukt till tjejen i kassan:

– Hälsosalladen.

– Jaa? svarar hon på ett serviceminded och trevligt vis.

– Ären bra?

– Ja, den är populär.

– Okejrå, då tar jaren. (Framgångsleende.)

– Absolut. Var det bra så?

– Du! (Tar ner glasögonen. Sätter upp dem i håret igen.)

– Ja?

– Kan jag få chevreeee istället?

– Javisst, plus chèvre.

– Chevreeee.

– Ja. Då kommer jag ut med den strax.

– Tack. Du!

– Jaa..?

– Du kan plocka bort aboriginen också.

Så lyckas du med vita jeans

Påhittad fråga från fiktiv läsare: Hej Johan och tack för en väldigt rolig blogg! Du sticker verkligen ut i modevärlden just eftersom du har både humor och självdistans och klär dig så sjukt snyggt. Nu till min fråga. Vad tycker du om vita jeans på killar? Har du några bra tips på hur man får till det på ett snyggt sätt?

* * *

Svar: Hej, och tack för de fina orden. De värmer! Kul att du är nyfiken på vita jeans – det är ju en så oerhört missbrukad del av killgarderoben. De lyckade exemplen är sällsynta, skräckexemplen desto fler. Vi har alla sett de ölreklamslajvande männen, de seglarsomriga farbröderna och de svensk-pop-skadade pojkarna i sina pikétröjor, bara fötter och matrosjackor gå omkring utan varken mening eller mål. Anledningarna till att det ofta blir så här trist är förstås flera, men kan brytas ner i två huvudproblem.

Det ena kan vi kalla ”en lite modeintresserad partner”. Det problemet bygger på att partnern anser sig ha en smula modekoll inom sin stil (lite mer än vad som faktiskt är fallet) och tänker att det automatiskt går att översätta och applicera på den andra hälften. Här är förstås den gubbigt stereotypa gubbmannen extra mycket i riskzonen eftersom han har en medfödd rädsla för att ha egna åsikter om annat än fotboll och saker ”som man inte får säga i det här jävla landet längre”. Då händer det ofta att det dyker upp ett par vita jeans som ska bäras till piké med logga eller till färgglad skjorta. Historiskt sett är det dessutom mycket vanligt att gubbmannen och den lite modeintresserade partnern lever tillsammans, det här är ett kritiskt område som det forskats oerhört mycket på.

Det andra problemet handlar om missuppfattningen att vita jeans får en att se lite fräsch och härlig ut – och att det är något bra.

Va?

Men Johan, det är väl superhärligt och jättebra att se fräsch ut?

Nej.

Fräsch har förstört så mycket.

Fräsch har gett oss ”det självsäkra leendet” och ”den välstrukna skjortan”. För att inte tala om seglarskorna. Fräscht har gett oss att jag ska bara spraya rengöringsmedel över hela lägenheten och skrubba skrubba bort allt det dåliga. Fräscht har gett oss ”tja gubben!”.

Du ska icke bära vita jeans för att se fräsch ut, du ska bära vita jeans för att ”vadå jag har på mig jeans som råkar vara vita bara, jag förstår inte vad du pratar om?”. Tänk Clockwork Orange före Dina färger var blå. Tänk Ramones eller Robert Smith – inte Tommy Nilsson.

Oj Johan, det här låter som ett minfält. Är det någon idé att ge sig in i det här med vita jeans, ens?

Oh ja, bara det att du är här och läser och att du skrev den där påhittade frågan visar ju att du är en vettig person som kan ta till sig saklig information. Så här kommer den. Gör så här för att lyckas med vita jeans:

Tänk på det som en vit t-shirt bara, som du har på benen.

Eller alltså inte som att du ska ha en t-shirt istället för brallor, det går inte. Det skulle på sin höjd funka för A$AP Rocky och det är ju inte du, eller hur? Utan som ett tankeexperiment. En vit t-shirt är ju lättburen. En vit t-shirt skulle ju inte innebära massa bagage, du skulle inte behöva ta ett djupt andetag innan du gick ut med en sån på dig. Det kommer däremot synas på dig om du går och tänker ”shit jag har vita jeans på mig undrar vad folk tänker aaaahhhh paniiik”. Ha det bara. Ta på dig vita jeans – och ha dem.

Det är grunden.

Förutom det kan du vara försiktig med andra vita plagg samtidigt, kanske också välja bort allt som antyder segling eller att du har väldigt mycket pengar. Starka färger generellt till är svårt. Kanske välja grått före mörkblått?

Med det sagt, var försiktig och försök ha roligt där ute!

Och om din partner förekommer dig och säger något i stil med: ”Vet du vad, skulle inte ett par vita jeans vara lite fränt på dig? Lite mode sådär?”

Då vet du nu vad du ska svara.

Vänligt men bestämt:

”Nej tack, det här är en resa jag måste ta mig igenom på egen hand. Det skrev en kille på internet.”

Att beställa paj från den nya servitrisen

Jag är på ett av de caféer jag använder som kontor och blir sugen på blåbärspaj. Så som det händer att man blir sugen på blåbärspaj när man sitter och jobbar.

Det har börjat en ny servitris där. Jag går fram till disken för att beställa. Hon verkar ha fullt upp med att komma in i rutinerna, men har en mycket peppad och glad uppsyn.

– Hej, jag skulle vilja ha en blåbärspaj. (Pekar på blåbärspajen.)

– Ja, blåbärspaj! Det har vi!

– Okej. Ja, då tar jag en bit tack.

– Okej! (Börjar lägga upp en bit hallonpaj.)

– Fast nu tror jag att det där är hallonpaj, det står det på lappen i alla fall.

– Aha, du vill ha blåbärspaj?

– Ja precis, den där. (Pekar på blåbärspajen.)

– Jaha, okej! (Börjar lägga upp en bit blåbärspaj.)

– Skulle du kunna värma den lite grann?

– Eh, alltså den är varm.

– Är den varm?

– Mm.

– Den ser inte så varm ut.

– Nä.

– Nähä?

– Men alltså den ska vara varm, så det behöver du inte be om.

Hon ser glad ut.

– Nä men du sa-

Servitrisen går iväg och värmer pajbiten.

Jag tänker att det går ju himla bra det här.

Nu gäller det bara att be om extra vaniljsås, för den espressokoppen med sås som man brukar få räcker aldrig.

Hon kommer tillbaka.

– Ursäkta, men kan jag få lite extra vaniljsås till pajen?

– Javisst.

– Tack!

Det gick lätt, tänker jag. Hon vänder sig bort för att hälla upp, sen ställer hon fram fatet med den vanliga dosen espressokopp med sås i och säger glatt:

– Du får en sån här.

– Jaha?

– Så är det bara att du säger till sen.

– Säger till?

– Om du vill ha mer.

– Men var det inte det jag gjorde?

– Va?

Hon tittar på mig med ett glatt och väldigt serviceminded leende. Jag känner plötsligt att jag nog inte behöver mer sås.

– Det var inget. Tack.

– Ha en bra dag!

Typerna du ser på pressdagarna varje år

byredo-doftljus

Halloj Byredo, har ni några sköna doftljus som doftar Patchouli? Och vad är det förresten?

 

Innan vi börjar: Originaltitel på det här inlägget var ”Jag minns mina pressdagar och hur jag brukade ta på dem” men eftersom jag är ny här på bygget tänkte jag vara duktig kille och bytte alltså till den mer lättsmälta ovan. JAG VET att det klicklockar att dra till med ”9 typer du känner igen från pressdagarna – VILKEN ÄR DU?” men fullt så roligt ska vi inte ha. Nivå hörrni, nivå.

* * *

Det har nämligen varit pressdagar i Stockholm.

Vad är pressdagar, säger de som inte är modepersoner.

Vad är- nej sluta, säger de som är trötta på det uttjatade skämtformatet som höll på att slinka igenom.

Pressdagar kallas det när alla PR-byråer bjuder in till öppet hus och visar upp alla varumärken de jobbar med att göra PR åt. Det är ofta roliga tillställningar med produktprover, branschmingel, enklare förtäring såsom cupcakes på pinne och banh mi-munsbitar och bubbliga drycker – för att inte tala om loungiga remixer på Icona Pop och Elliphant och goodiebags av olika sprakighet. Detta samlar förstås de flesta modepersonerna i hela Stockholm, hela spektrat av sorter och japp, du har förstått rätt, jag har hela listan.

Typerna du inte kan missa på pressdagarna:

GOURMANDEN

Ojojoj, här ska ätas! Gourmanden är bara där för maten. All mat. Det är trippla frukostmöten som sömlöst glider över i lika många luncher i följd – glasnudelsalladen bara sveps ner i halsen så att macaronerna kan proppas in två i taget.

Säger: ”Jag måste ju bara smaka på den vegetariska också!”

FYLLOT

Så mycket goda och alkoholhaltiga sponsdrycker, så lite tid. Fyllot tror hen är i en bar och är noga med att skoja på allvar om att hen borde ta det lugnt imorgon, vilket aldrig sker.

Säger: ”Klockan är väl halv elva på förmiddagen någonstans, hahahahaha skål!”

SAMLAREN

Allt är inte guld som glimmar, men för Samlaren är allt guld som är gratis. Det spelar väl ingen roll om hen kommer använda testprodukterna eller inte – om en får en gratisgrej är det ju rent ut sagt oartigt att inte ta med sig två hem.

Säger: ”Wow, Ipadfodral för hundar, hallå jag måste ju bara ha ett sånt till… min hund som jag har, jag lovar, och dens… ipad som den har.”

VERKTYGET

Har en blogg eller dylikt på något hörn på internet eller gör någon plocksida för en stadsdelstidning som ingen känner till. (Ursäkta men ”Mitt Norra Hägersten” delas faktiskt ut till 2000 hushåll!) Kompenserar med att lydigt skriva om exakt allt PR-byrån presenterar i nyhetsväg. Ett säkert kort när något är svårpushat, dock med noll läsekrets och obefintlig trovärdighet.

Säger: ”Gellack speciellt för skäggiga män, okej… vänta vänta, jag hinner inte anteckna… och träningsplagg influerade av polska balettdansöser… det gör jag något på!”

DEN VIKTIGE

Har rätt jobb, rätt blogg och rätt plattform. Hen är viktig (känns knasigt bara att skriva ordet) för PR-byråerna och varumärkena. Ett visst svassande föreligger.

Säger: ”Men det kan ni ju visa mer på vår privata lunch nästa vecka.”

DEN SERIÖSE

Hen ser sig som den tredje statsmakten, nu snackar vi riktig journalistik. Har läst på journalisthögskolan, flera terminer faktiskt. Har ambitioner. Tar saker på allvar. Problematiserar och väjer inte för de svåra frågorna.

Säger: ”Ja men hur påverkas samhället av det här doftljuset och dess doft av patchouli och mysk?”

ARBETSSÖKAREN

Vill helst av allt bara få jobb på PR-byrån och gör allt för att visa framåtanda, social kompetens och positiv fot. Svarar gärna på andra modepersoners frågor, för att hjälpa PR-byråmänniskorna, oavsett om hen kan svaret eller inte.

Säger: ”Det verkar så himla kul på just er PR-byrå, jag gillar verkligen [de tre översta varumärkesnamnen på PR-byråns webbsida]!”

ALLVETAREN

Är bara där för att berätta att hen redan vet allt, har hört om alla produkter och läst all information och provat allt och vet mest. Mer än de som jobbar med varumärket dagligen, givetvis. Vill prata om de olika internationella bloggarna hen följer. Har kanske varit i LA en gång, för 15 år sedan, eventuellt med mamma och pappa på semester.

Säger: ”Det var som när jag var i LA. Då…”

RAGGAREN

Ser det som en helt vanlig utekväll – är där för att träffa någon. Eller flera.

Säger: ”Går du ofta hit? Vad är du för stjärntecken? Får jag bjuda på en drink? Oj de är visst gratis, hehe.”

* * *

Det var de typerna det.

Nu kanske vän av ordning undrar: men Johan, du är ju modeperson, vilken typ tillhör du? Du måste väl tillhöra någon av dessa, eller kanske flera?

Och då vill jag svara att  jag inte alls tillhör någon av de här grupperna. Det är inte applicerbart på mig och förresten var jag visst bjuden till alla PR-byråers pressdagar, varför skulle jag inte vara det? Just det! Nä jag skriker inte, jag bara talar tydligt. Sluta fråga en massa nu.

Presentation genom stulna enkäter, del 1: Hej konsument!

Det finns ju väldigt många olika enkäter, intervjuformulär och frågeformat där ute på det jag brukar kalla ”webben” – så jag tänkte väl sno en del av dem och på så sätt presentera mig själv lite närmare. Vi drar igång med DN-klassikern Hej konsument!

Johan Hurtig hej konsument

Bästa promenad: Ner till Karlberg och sen Kungsholmen runt.

Favoritförort: Göteborg.

Favoritgata: Rörstrandsgatan.

Favoritdrink: Manhattan.

Äter lyxmiddag på: Karin Fransson i Borgholm, Le Cinq i Paris, Lilla Ego och Oaxen i Stockholm eftersom jag fortfarande inte ätit på Franzén.

Här bjuder jag mamma på middag: Sturehof tror jag.

Här bjuder jag pappa på middag: Han gillar Thaibuffé!

Bästa mikromaten: Gorbys.

Fikar gärna på: Mellqvist och Non Solo Bar på Rörstrandsgatan (för grannsämjans skull säger vi att det är EXAKT 50-50. Men det är det ju inte.

Bästa lunchställe: Oljebaren om det är nära hemmakontoret, Riche eller Brillo om jag är ”på stan” och om jag är på söder och hasar omkring så är det ramen hos Adam & Albin på Teatern.

Bästa brunchen: Greasy Spoon!

Bästa kaffet: Infoga det där Johnny Cash-citatet!

Bästa baren: Fincava hos David på Boqueria eller champagne hos Robert på Bananas eller ja, Tweed är ju förstås väldigt bra men lite för konferensgubbe-i-illasittande-grå-kostym-frekventerat.

Bästa konsertlokalen: Backstage Hultsfred 2002.

Senaste Stockholmsupptäckt: Kinuskisåsen till glassen hos Magnus Nilsson. Vilken grej!

Senaste teaterföreställning: Liv Strömquist tänker på dig!

Senaste utställningen: Kvinnofängelse på Kalmar Slott.

En bra gå bort-present: Förut, mitt eget fanzine 1981. Nu, en ask Noblesse.

Favoritlyxartikel: Tvål och handkrämen La Tulipe från Byredo, Bollinger och gröna växter (som jag tar död på på några dagar).

Spelar: Inte skivor så mycket längre, det är synd.

Läser just nu: Alltid fyra-fem böcker parallellt, nu Bea Uusmas Nordpolen-bok, Martin Luuks ”Gud har för mycket tid”, ”Vid Grand Central Station satt jag och grät” och nån 1000-sidors fantasybok som jag precis börjat på.

Läser helst: Färdigt. Älskar känslan av att ha läst ut en bok, bra eller dålig, för då känns det som att jag har vunnit mot boken. Knasigt kanske. (Löser helst: korsord.)

Favoritråvara: Grädde.

Favoritfärg: Mörkblå.

Favoritmärke: Nämen det går ju inte, för ospecifikt. Se kommande stulna enkäter.

Favoritskor: Också svårt att specificera.

Dricksprocent: På restaurang i Sverige, drygt tio.

Modeförebild: Stig Dagerman och Jun Takahashi

Motionerar: Intervaller och lite vikter på Balance. Intervaller, Kungsholmen runt och kroppsviktsövningar när det är fint ute.

Det dyraste jag har köpt: Lägenhet, Rolex Daytona, förlovningsdiamantring.

Klädkonto per månad: Har haft noll-månader, på riktigt! Har också haft femsiffriga månader, finurlig smiley.

Mest överskattade affär: Nuon-affären kanske… Själv gjorde jag en kass affär med African Oil-aktier en gång för länge sen, också trist.

Favoritprodukt på systemet: ”Det där Barolovinet med den coola etiketten”, eller Bollinger eller Pol Roger, eller två flaskor Peroni som jag sen lägger i frysen hemma och glömmer bort.

Favoritprodukt på Apoteket: Treo!

Lyssnar på: Llojd ”Röda dagar” och Harold van Lennep ”Liberation”

Bästa förfestmusiken: Låt nummer 18 på den där japanska Life of Pablo-tolkningen, den heter ”増>>>>減<<<<増” och betyder… oklart.

Bästa fyllekäket: gyros på Kalmargrillen kanske?

Senast gnolade: IS kampsång, sen Johanna hade med den i ett Tankesmedjaninslag. Kanske skulle ljugit här känner jag nu.

Dansar helst till: Fransk house och twerkiga beats!

Senast köpta skivan: DeJ Loaf ”Hey There”, Pete Herbert & Dicky Trisco ”Hanging Out” och Diskobeistet ”Gammal Morro”.

Mitt sämsta köp någonsin: En skjorta (som mamma visserligen köpte till mig i sjuan), som jag upptäckte i skolan hade så kallad ”tjejknäppning”. Användes givetvis aldrig någonsin igen.

Senaste impulsköp: Ett par Anti Social Social Club-t-shirtar som jag beställde på nätet efter två glas riesling.

Senaste fyndet: En palmskjorta från Our Legacy och ett jättefint kumquatträd!

Senaste secondhandfyndet: När jag lämnade in halva garderoben till försäljning på Herrjudit på söder, vilken jäkla skön känsla.

Mode jag aldrig vill se igen: Psycho Cowboy.

Värsta huvudbonaden: Oj, det finns så många! Är rädd att vi har vad som kommer refereras till som den stora Beppemössasommaren framför oss.

Bästa huvudbonaden: Är lite sugen på en Beppemössa från Supreme i ful kamouflage faktiskt.

Favoritaccessoar: Min förlovningsring.

Fulaste klädfärg: Brun.

I dvd:n: Hahahaha

Användbar pryl: iPhone!

Transportmedel: Min Abici-cykel, i väntan på att få en bra bil-deal.

Återvinner: Hellre än bra är jag rädd, men försöker.

Hejar på: Kalmar FF.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Instagram.

Till och med Hitler har synpunkter på min comeback

En gång i tiden, det känns som tusen år fast det var väl två, så gjorde jag någon sorts omformulering av min bloggärning på Café: slut på modet, in med rolet. Varför jag trodde de två inte funkade i symbios är lite oklart, men jag var nog bara allmänt trött. Som del i denna relansering gjorde jag en tramsig variant på Hitler-reaction-videon och den blev kul faktiskt. Så kul att jag helt skamlöst skåpmatar er med den nu. Vi kan ju tänka oss att han är lika upprörd idag över att jag plötsligt är här på Metro Mode – för säga vad man vill om Hitler, men förändring tycker han inte om. Håll till godo.

Första gången Hitler figurerar på Metro Mode? Kittlande!