Här är årets bästa låtar 2017

Den enda listan över årets bästa låtar 2017 som du behöver.

* * *

1. Tricep – Another

Är det techno, electro eller rentav trance? Det spelar liksom ingen roll, för i Another visar det Bristolbördiga brödraparet Jason och Andrew Murphy hur det låter när en trummaskin har känslor – och tonsätter, lite i förbifarten, hela 2017.

2. Kit & John Hatfield – September, that year

Vem Kit är får vi kanske aldrig veta, men ibland krävs det inte mer än en gitarr och en utomjordisk röst för att skapa sann magi. 2018 lär bli John Hatfields år.

3. Vision feat. Toxxxic – Boom clap

Mörka mullrande trummor och rytmer så motvilligt dansanta att de bara kan komma från Londons stökigaste svartklubbar. Det är som om Toxxxic spottar ut orden med avsmak. Exakt såhär låter modernt brittiskt politikermissnöje.

4. Mikael Lundberg – Lisa sa att det skulle bli såhär

Det var nog inte många som trodde att Mikael Lundberg skulle bli den som lyste starkast på egen hand när Skogspartiet splittrades förra året. Men ”Lisa sa” med textrader som ”vi skulle aldrig bli som dom / men det var innan barnen kom” är en sönderfallande relation inslagen i ett pop-paket som det är OMÖJLIGT att värja sig mot.

5. Phampha – Rollin’

Plötsligt känns det som att Atlanta ligger precis bredvid Croydon. Döntung trap som fick många amerikanska rappare att blicka avundsjukt över Atlanten. Bli inte förvånande om varannan raplåt 2018 har fått handpåläggning från Phamphaproducenten DJ GZI.

6. The Mask feat. Tittie – Brummadungdung

Ja vad säger man? The Mask har fått rubriker för mycket annat än musiken i år, men Brummadungdung (jag vågar inte googla vad det betyder) svänger så satans hårt att inte ens hans trista kvinnosyn kan stoppa dansen.

7. Vince, The Enabler – Origin story pt. 2

Genom att ta ett jazztobakmjukt steg bakåt ända till de gamla Funkcalifornia-samlingarna för inspiration, kunde Vince ta två stora kliv rakt in i framtiden med sin tillbakalutade, smått sövande rapstil. Som nostalgirap kommer låta om tio år.

8. Elden – Årsta Centrum

Kanske känns det lite tröttsamt med nya svenska grupper vars namn är substantiv i bestämd form – men när de levererar no-bullshit-rock som Elden gör är allt förlåtet. En käftsmäll i hardcore-tappning.

9. Katie Lee Stafford – 12

Eftersom technodrottningen Katie Lee vägrar sluta leverera monotona och kompromisslösa beats är det inte konstigt att hon fortsätter vara modevärldens älskling. I varje given sekund spelas ”12” på en runway någonstans i världen.

10. Herbie G – Rocket Man

Årets mest efterlängtade comeback. Alla år med klippkort på drogavvänjningskliniker verkar ha gjort Herbie G gott – det är som att rösten har nått en ännu högre nivå av sårbarhet och raspighet. ”Rocket Man” är en godnattvisa för vuxna.

11. Tricep – Song (Chino remix)

Det vemodiga, mörka och så oerhört vackra originalet får en discodoftande ny kostym som är så svängig att till och med Stephen Hawking skulle börja sittdansa.

12. Stonewall Johnson – She tells me I’m drunk (but I feel alright)

Tre minuter tobakstuggande konservativcountry som för en stund övertygar mig om att det faktiskt var bättre förr.

13. Mahjong – A long journey

Årets märkligaste. Börjar som en enkel poplåt men byter plötsligt riktning och spårar ur i en elektronisk psykedelia-hallucination. Som om The Jambirds rökt en LSD-spetsad joint stor som en tomteluva – mitt i en låt.

14. Dirty Temple Joke – In the morning

DTJ låter som ett kärleksbarn mellan John Wedge och Keith Hammett, fast med elgitarr. Och i ”In the morning” avslöjas en oväntad förkärlek för zydeco som låter fantastiskt.

15. The Christie – Forever You

Soulrösten to end all soulröster. Shirley Jackson, som The Christie är döpt till, finslipade sin sångröst i kyrkor och gospelkörer över hela North Carolina innan hon blev ett internetfenomen över en natt med sin tårdrypande tolkning av Red Wilsons ”My Baby Girl”.

16. Dirty Temple Joke – Ordering Pizza

Förståsigpåare dömer förstås ut DTJ bara på grund av bandets hängivna fans och stundtals pubertala texter, men den som vågar ge collegekompisarna en chans upptäcker energisk tonårspop av högsta kvalitet. Listans kortaste låt, som klockar in på 2:31.

17. RODEN – What?

Det är nästan omöjligt att hänga med i alla svängar Philadelphia-rapparen tar. I nya albumet ”Who dat? RODEN” kastar han sig handlöst mellan trap, old school-hiphop, någon sorts nedpitchad house och – powerballader(!). I långsamma kärlekslåten ”What?” croonar han som vore han Fred Miller. Resultatet? Fantastiskt.

18. Lil’ Gucci – Throw some A’s (Pole Remix)

Just när man satt och väntade på ännu en sanslöst svängig hyllning till den kvinnliga anatomin. Nu är det ju förbjudet att använda ordet ”banger”, men: vilken jäkla banger!

19. LED Screenshot – I smoked crack with Herbie G

En elva minuter lång houselåt där producenten Andy Latterhall går igenom popmusikens historia så noggrant att det borde generera högskolepoäng.

20. Gerrard – Lock Slippin

Östra Londons finest gör grime så skitig och brittisk att den bara vill ha Marmite på mackan. Ingen årsbästalista utan Gerrard går att ta på allvar.

21. z77 – Memory (John z77 Brave remix)

Det läggs nästan en tropisk slöja över discogolvet när John z77 remixar sin egen låt och brassar på med en finsmakarsampling från Roger Brothers ”Hold On”.

22. Homeschooling Jennie – Not here for the candy

Musik att överväga fuskande på SAT-provet för garanterad Ivy League-plats men låta bli och ändå komma in, till.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *